torsdag 17 maj 2012

Varsågod, handhavandemanualen för din fyraåring

Hemulen har varit på BVC på fyraårsbesiktning. Hon gick igenom utan anmärkning. Såklart. Frågan är dock om jag och fadern fått godkänt betyg ifall de känt till våra kvälls- och nattliga rutiner. I den lilla pamfletten Fyra år tillsammans (Gothia förlag) som de fick med sig därifrån framgår det nämligen tydligt att vi är helt ute och cyklar som fortfarande hämtar in henne till vår säng de gånger hon vaknar till om natten.

Jag säger inte att det nödvändigtvis är fel att göra som det står i texten. Däremot är står jag fast vid att barn är individer, precis som vuxna. Hos oss funkar det bäst att ligga bredvid barnet när hon ska somna och ingen av oss har ännu känt ett behov att hon ska kunna somna om "utan hjälp".

33 kommentarer:

  1. Eh, jag tror vi har kastat den där skriften redan. Och vår fyraåring har inte ens en egen säng #fail

    SvaraRadera
    Svar
    1. Oj, och ni fick ändå behålla honom efter fyraårskontrollen? Vad är det för flum-BVC ni går till?

      Radera
  2. Hehe. Jag fortsatte att gå in till mamma långt efter att mina föräldrar skilde sig och då var jag 11. Känner mig trots denna episka missanpassning som en relativt välfungerande person med goda sömnvanor.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Samma här. Både jag och min bror sov lääänge med mamma och ingen av oss har några sömnproblem (tvärtom, vi har nog mer problem med vakenhet).

      Radera
  3. Oj då, jag hör, läser om så mycket konstigheter "deras" bvc kommer med med sömnråd etc, själv har jag än så länge sluppit dessa broschyrer, men de kanske bara spar in på papperskostnaderna :-d

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hoppas de fortsätter med den typen av besparingar :)

      Radera
  4. Jag sov så länge inne hos mina föräldrar att mamma tröttnade på att ha så dåligt med plats så hon la sig istället i min säng. :) Kommer inte ihåg när jag slutade, men minns att jag skämdes och sa det aldrig till mina kompisar. Mellanstadiet kanske.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tänk om kompisarna också sov med sina föräldrar och inte heller vågade berätta :)

      Radera
  5. Nån sån fick vi inte. Vår sköterska vet att vi sover ihop i samma rum allihoo.
    Men hon frågade om Gus sover i egna sängen eller hos mamma och pappa och då svarade han att han får sova vart han vill, om han blir rädd och ledsen får han sova hos mamma och pappa.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hoppas hon var nöjd med det svaret.

      Radera
  6. Gud vad jobbigt det lät. Att hålla på att följa barnet tillbaka till sitt rum hela tiden. Aldrig. Vi gör som ni.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Eller hur. Orka vandra omkring på nätterna.

      Radera
  7. Herregud, ibland (men bara väldigt ibland) så lyxar jag till det och nattar henne direkt i min säng så jag slipper gå upp på natten och hämta alla de saker hon mååååste ha och har glömt och vägrar att gå tillbaks efter (kudde, täcke, nalle), tänk om de visste det! Och tänk om de visste att min stora, självständiga fyraåring sover varje natt i stort sett (nån gång i månaden vaknar hon inte)i mammas säng. Vi fick dock ingen sån broschyr så vi slipper nog följa de reglerna. Det ska nog gå bra ändå, utan att hon legat ensam och rädd i sitt rum.

    Och som du säger Jonna, alla barn är individer! Tills Elsa var ca 2-3 år så ville hon ALDRIG sova i vuxen-sängen eller sova nära om hon inte var dödssjuk. Hon avskydde att ligga sådär tätt. Så då slapp hon även om det fanns människor som tyckte det var FEL att inte samsova med sin fyra-fem-sex-osv-månaders. Och nu har hon det behovet och då får hon, och då är det också fel. Det är märkligt det där, att hon är så fel och ändå så bra.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men om de frågar kan du väl bara säga att du vandrar jättemycket mellan hennes och ditt rum om nätterna, det borde göra dem nöjda.

      Radera
  8. Alltså, vi bor med två barn i en tvåa. Eh? Följa med barnet vart?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ni kan väl ta ett varv i vardagsrummet eller nåt?

      Radera
  9. Våra barn är 8 och 11 och vi tillämpar samma princip - barn mår bra av kramar och närhet. Vi föräldrar kan ambullera och flytta till andra rum när nöden kräver. Dessutom är jag väldigt mån om min egen nattsömn dvs det som får gullungarna att somna om så snabbt som möjligt är bra för mig!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, usch, att vara vaken på natten är sjukt ointressant.

      Radera
  10. Håller med om att alla barn är individer, men jag tycker att det verkar bra mycket vanligare att låta barnet somna om i föräldrarnas rum om det vaknar på natten. Än så länge är E så liten och vi bor i en tvåa så hon sover i samma rum som oss, ibland i sin egen säng och ibland tillsammans med oss föräldrar. Vaknar hon på natten då hon sover i sin egen säng nattas hon om med oss, det brukar funka bäst.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, uppenbarligen är åtminstone de flesta som hänger här inte främmande för att samsova.

      Radera
  11. Det verkar så jobbigt att hålla på att natta om i egen säng, följa tillbaka och gud vet vad, så jag tror nog att Elly får sova hos oss tills hon flyttar hemifrån. En vill ju bara sova, ok?

    SvaraRadera
  12. Vad tacksam jag är att jag alltid fick plats i mina föräldrars säng. Hade massa mardrömmar i fyraårsåldern. Gud vilken ångest att tvingas tillbaka till ensamma sängen när jag t ex såg människoätande jättar i alla hörn. :(

    Vi bor också i en tvåa. Tack för tipset om nattlig vardagsrumsprommis!

    SvaraRadera
  13. Vi har ett litet barn som sover i sin säng och ett stort barn som sover i vår säng. Precis så som domvill ha det! Det tror jag barn mår bra av. Är dock personalvetare och har således ingen utbildning i ryggen mer än livet i allmänhet, men jag tror det är superviktigt för vår stora att få kramas på natten. jag nattvandrade till jag var sex. det var supertryggt tyckte jag. men iaf - vi fick ingen spännande manual på fyraårskontrollen!! Hur ska vi klara oss i fortsättningen?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag kan skicka över den vi fick. Vi har läst så det räcker ur den :)

      Radera
  14. Intressant att vissa blir så djefla vansinniga när det kommer till samsovning. Dock funderar jag lite hur det kommer att bli eftersom vi har hundarna i sängen. Känns ju fel att putta ner dem "bara" för att man kanske skulle få barn, samtidigt som man inte kan sova med hundar och barn i samma säng. Eller kan man?

    Ja, det är sånt som jag tänker på, snarare än nattliga promenader i vardagsrummet :D

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men skulle det inte kännas fel att ha hundarna, men inte barnet i sängen? (Damned if you do, damned if you don't.) Äh, det skulle antagligen ge sig när det blev aktuellt. Jag har gjort ganska många saker i mitt föräldraskap på ett helt annat sätt än jag först tänkt mig.

      Radera
    2. Här sovs det med hund och katt och bebis i säng, går utmärkt!

      Radera
  15. Jo, alltså, det är ju det som är det problematiska, att jag inte vill kasta ut någon ur sängen. Eller ja, problem och problem, jag har ju inte ens någon unge än... Men det är ändå något jag funderar på lite då och då.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du får väl vänta med att skaffa barn tills hundarna är döda och begravda och du är en gammal nucka innan du skaffar barn då.

      Radera
  16. Innan jag fick barn hade jag föresatser såsom att 'bebisen ska sova i sin egen säng om jag så ska köra femminutersmetoden det första året' och 'man äter det som serveras, punkt slut'. Så fick jag ett barn som gallvrålade dygnet runt i dryga halvåret, innan vi äntligen kom fram till att han var allergisk mot typ all mat utom ris och kött. Ont i magen jämt.. kolik.. Ja, det var inte aktuellt att hänga över spjälsängskanten om nätterna utan han fick vråla vid mitt utröttade bröst i min säng. Sedan fortsatte vi i samma spår, som ensamstående kände jag dels att det var struntsamma om han sov i min säng eller inte, det var ju egentligen bara mysigt för oss båda... Han fyller fyra nästa månad och nu somnar han i sin egen säng men är givetvis mer än välkommen om han vaknar om natten och vill sova jämte mig.
    Jag skulle inte vilja ha det annorlunda.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ibland är det lika bra att det inte blir som en tänkt sig :)

      Radera
  17. Att små barn ska styras in i rummet igen efter uppvaknande!? Vad är det som är så farligt med att sova med sina föräldrar? Hur många barn har för "STARK" anknytning? Det är så trist att det här är råden som sprids ut ifrån bvc m.m.
    Min dotter har sovit med oss tills hon blev 4,5 år. Sedan kom hon i princip alltid in på natten. Nu sover hon i egen säng eller somnar i egen,kommer in senare på natten för det mesta. Nu är hon 6,5. Helt naturligt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, visst är det underligt att vuxna familjemedlemmar förväntas samsova, men att barn förväntas sova ensamma?

      Radera