onsdag 4 april 2012

Önskerubrik: Fy!

Lars H Gustafsson är en av mina främsta förebilder när det gäller att leva med och "uppfostra" barn. I helgen hade jag den stora äran att se och höra honom live and direct på Amningshjälpens årsträff. En av de saker han tog upp i sin föreläsning och som jag funderat mest på efteråt är vad förbudet mot barnaga egentligen innebär. Utöver att en inte får slå barn alltså.

I föräldrabalken 6 kap. 1 § står fast att:
Barn har rätt till omvårdnad, trygghet och en god fostran. Barn ska behandlas med aktning för sin person och egenart och får inte utsättas för kroppslig bestraffning eller annan kränkande behandling.

Fundera över det en stund och försök sedan att få det att gå ihop med de metoder som är på modet idag. De flesta föräldrar har inga större problem med att låta bli att plocka fram livremmen när barnen varit riktigt jävla jobbiga att ha att göra med, men hur är det med inte utsättas för [...] annan kränkande behandling? Hur rimmar det med att till exempel stoppa ner ett barn i dess säng, gå ut, stänga dörren och låta det skrika sig till sömns?

(Rubriken önskad av Jenny.)

8 kommentarer:

  1. Tänkvärt. Men jag tycker också att man ska tänka på att inte ge barn ansvar som de inte är betjänta av. I min värld kan inte barn bestämma allt möjligt. Som när det är läggdags och så vidare. Jag vet inte om jag är en av dem som andra säger "hon lägger sitt barn i sängen och låter det skrika sig till sömns". Förmodligen är jag det för vissa eftersom mitt barn som under året alltid skrek när han skulle sova, oavsett om det var i famnen eller inte. Eller för att jag tycker det är okej att säga nej - du får inte komma upp nu, det är läggdags för ettochetthalvtåringar. Jag anser inte att jag kränker honom men jag gör ju inte som han vill. Men alla de där grejorna folk tycker på nätet är kanske bara för (ännu) mindre barn? Jag funderar också på hur man lägger barn, barn som mitt senaste för att vara korrekt.

    SvaraRadera
  2. Och förresten: är det verkligen så att föräldrar straffar sina barn med livrem? Är inte just det aga och ligger väldigt långt bort i metodmönstret idag i Sverige? Eller är jag så naiv?

    SvaraRadera
  3. Jag uppfattar att "gå ut" är nyckeln här. Att det inte handlar om att ge barnet ansvaret att bestämma själv, utan att som vuxen ta ansvaret men att hjälpa barnet genom situationen. Det hände att min son "skrek sig till sömns" också när han var yngre men jag har aldrig gått ut, stängt dörren och lämnat honom. Jag försökte visa att det är dags att sova, du är ledsen men jag är här och stannar här tills du är lugn och kan somna.
    Jag uppfattar att det är just lämnandet som Jonna pratar om, eller är jag helt fel ute?
    Och att hon skriver att det inte är svårt för folk idag, till skillnad från förr, att just LÅTA BLI livremmen?

    SvaraRadera
  4. Verkligen WORD! Fan, en är ju verkligen inte perfekt som förälder själv och det slinkar allt som oftast ur allt möjlig skit ur munnen på mig gentemot ungen (inte tillmälen, mer dumma tomma hot om helt orimliga konsekvenser, till och med ungen ser igenom det hela) men att folk helt oreflekterat ser på det som något som är RÄTT, det tycker jag är extremt bekymmersamt! När jag gör fel, tappar tålamodet, är helt ute och cyklar gentemot mitt barn så har jag skuldkänslor för det efteråt, jag pratar med henne om det och ber om ursäkt om det är ett läge där det behövs. Precis som jag förväntar mig att hon ska ta konsekvenserna av sina dumma uttalanden och göranden. För vem fan är perfekt? Men man behöver iaf inte rättfärdiga sina tillkortakommanden genom att tillverka metoder. Och att metodiskt, gång på gång, plåga sina barn med konstiga ritualer och sånt, det gör man bara inte om man reflekterar över sitt föräldraskap utifrån ett perspektiv där även barnets intregritet och människorvärde är viktigt.

    SvaraRadera
  5. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  6. Hej.
    Vill bara säga att det känns kul att ha hittat hit, har inte läst här innan men kommer att göra det igen. :-)
    /Leila, Kalmar

    SvaraRadera
  7. Caroline: Nej, visst måste en som förälder vara ansvarig för att ens barn får mat och sömn och annat det behöver. Dock tycker jag att spektrat är rätt brett mellan att ha rutiner för vilken tid en går och lägger sig och att lämna ett litet barn att skrika sig till sömns.
    Och nej, jag är medveten om att de flesta inte disciplinerar sina barn fysiskt i Sverige nuförtiden. Kanske uttryckte jag det oklart bara.

    Sofia: Tack. Du tolkade mig rätt.

    Lina: Håller helt med dig här, att visa hur en som vuxen tar ansvar för situationen när den gjort fel tycker jag är jätteviktigt. Vuxna som inte kan erkänna inför barn att de gjort fel och/eller be om ursäkt är inga vidare förebilder.

    Fifi: :)

    aliel: Välkommen!

    SvaraRadera