torsdag 30 september 2010

Heja Göteborg!

När Janne Josefsson ringer på dörren är det väl ändå bäst att antingen ha en jävligt bra story eller bara erkänna rakt av. Att försöka med oj, den [fakturan] har jag inte sett är det bara buskisvarning på. Vi håller för ögonen och skrattar generat å de ansvarigas vägnar när vi kollar rond efter rond i den gamla goa mutskandalen.
Hundrafemton fucking tusen kronor för att sätta upp julbelysning i ett träd. Ring mig nästa gång. Jag gör det för femton.

onsdag 29 september 2010

*avundsjuk*

Sprang på en klasskamrat från gymnasiet igår. Självklart kom vi att avhandla vad vi gör idag. Vad skulle man göra om man inte hade jobb och väder att kallprata om liksom? Kolla åt ett annat håll när man möts? I vilket fall som helst gjorde han ingenting nuförtiden, inte på tema jobb iallafall. Privat hade han däremot fullt upp, han hade nämligen sagt upp sig för att ha tid att hänga med sina barn. Heja heja!

Ps. Jag snackar alltså om en kille som vuxit upp i samma banjo- och epabälte som jag. Det finns med andra ord ännu hopp om manligheten mänskligheten.

Mer ps. Jag är medveten om att jag kanske inte hade jublat lika högt om en av mina kvinnliga före detta klassisar hade gjort samma sak. Så skjut mig.

När jag blir ekonomiskt oberoende ska jag börja jobba för Räddningsmissionen

Frost

Så att. Från och med nu går det alltså bara utför. Ingen idé att hålla på och hoppas på brittsommar och sånt tjafs längre.

tisdag 28 september 2010

Schmejsbook

Miss Muffin hann före (jag kan förresten omöjligt lämna en kommentar på det inlägget), men jag måste ändå ta upp det med er. Jo, det är så här va, att igår var ni sex stycken nya fräscha läsare som hittade hit via facebook. Ok. Som icke-medlem har jag ingen aning om varför. Så nu är ni så snälla och kommer fram hit till katedern och berättar inför alla vad det är som är så roligt. Capice?

måndag 27 september 2010

Akta dig för spårvagnen, du vill väl inte hamna i dödsriket?!

Det är möjligt att jag hallucinerar, men ganska säker är jag ändå på att jag just hörde en mamma säga "stå inte så nära kanten när spårvagnen kommer, Hades!". Wtf? För ordningens skull: det är inte hennes oro över att barnet skulle kunna hamna under spårvagnen jag ifrågasätter, bara vilket tillstånd hon var i när hon bestämde vilket namn han skulle lystra i resten av sitt liv.

söndag 26 september 2010

Heltäckande

Ur Faktum #98

Storleken har betydelse

För inte hade man väl bjudit in ett lite större djur med det här lynnet i sitt hem och ba Åh, så söt du är. Sov gärna tillsammans med mitt lilla barn och vakta gärna min stol, eller?

lördag 25 september 2010

Sverigedemokratmat, nej tack

Vi har brutit husmanstrenden. Idag åt vi gulasch till middag och sushi till lunch. Fast japaner är väl lite nazi när jag tänker efter. Man kommer nog inte undan hur man än gör.

onsdag 22 september 2010

SD-effekten

Mitt i en härlig tvåtimmarsnattning fick tankarna fritt spelrum och jag insåg att i den här familjen har vi ätit rejäl svensk husmanskost tre av tre dagar hittills sedan brunskjortorna gjorde entré. Rotmos och fläsklägg. Makaronipudding. Raggmunk och stekfläsk. Och imorgon står fiskbilen på torget, så rätt vad det är sitter vi väl och mumsar strömmingsflundra eller kokt (krokfångad) torsk med ägg- and/or persiljesås imorgon. Det är så Jimmy Åkesson hade fått något fuktigt i blicken om han bara visste hur vi unga svenska familjer av idag, verklighetens folk om man så vill, faktiskt tar ansvar och håller det svenska kulturarvet levande.

måndag 20 september 2010

Four more years

Men skyll inte på mig. Jag röstade Fi, V och V. Sen gick jag och skrattade och grät åt Mia Skäringer i Konserthuset och tog en drink på Locatelli och levde i förnekelse ett par timmar till innan jag kröp upp i tv-soffan och fick bekräftat vad jag egentligen redan visste, att "vi" släppt in nazisterna i finrummet.

söndag 19 september 2010

Silence is sexy

Vi är strax utanför Kungsbacka, på väg hem från Skåne. Barnet, som höll låda till klockan tio igår kväll, somnade innan Hallandsåsen och mellan hennes föräldrar har det inte växlats fler ord än man kan räkna på ena handens fingrar. Det här ska jag minnas nästa gång det snackas om att gå till sitt happy place.

lördag 18 september 2010

Hejdå flummiga genusidéer

Här har jag min chans att göra mig populär på föräldrarådet på måndag

Jag vet inte om jag ska tycka att det är charmigt eller skrämmande att barnet lärt sig säga mamma kines, pappa japan, stackars lilla barn på förskolan. Så höll jag också på i min barndom, på den tiden sa man ju för övrigt negerboll utan att någon höjde på ögonbrynen också, och ändå blev det folk av mig. Men man vet ju aldrig. Rätt vad det är kanske hon kör epa, spelar banjo och går med i Sverigedemokraterna om jag inte sätter ner foten redan nu.

fredag 17 september 2010

Jaja, dra den om Rödluvan och fönsterputsningen också

Rätt vad det är när jag står i köket och multitaskar - planerar laxpudding, lyssnar på Spanarna och blänger på regnet utanför, alltihop på en gång, sån är jag - får jag syn på en höggravid kvinna i ett fönster på andra sidan gatan. Vad håller hon på med? Ska hon ta livet av sig och sitt ofödda barn? Nej, hon putsar fönster.
Good luck you crazy bitch, säger jag. Jag gissar att du är förstföderska och ännu lyckligt ovetande. Ifall dessa hemsnickrade metoder att sätta igång en förlossning faktiskt fungerade hade inga barn fötts så mycket som en sekund efter beräknat datum. Hälsar en som förvisso aldrig putsar fönster, vare sig det behövs eller inte, men som druckit litervis med hallonbladste, lyft tungt, knäskurat golv, tvättat köksluckor, promenerat i terräng, legat på soffan och ätit praliner... och så vidare, you get the point.

Istället för att gå till förskolan - del 2

onsdag 15 september 2010

Tredje viktigast då?


Vänta lite nu. Är alltså avsaknaden av ett köpcentrum vid Axel Dahlströms torg det största problemet vi har i Göteborg idag? Hur kan en spårvagnsresa på sex minuter till Frölunda torg (med 200 butiker) kännas orimlig i sammanhanget?

Särskilt eftersom jag inte ens jobbar så länge

Funderar på om det här är rätt mugg att ha i handen när jag går in till chefen och diskuterar nya lönen.

Istället för att gå till förskolan

tisdag 14 september 2010

Felsökning

Igår morse när jag gled in på jobbet för att sätta upp frukost och dö en smula inombords upptäckte jag att det inte gick att tända taklamporna i matsalen. Så hade det tydligen varit sedan fredag eftermiddag strax efter att jag gått hem och att det skulle bero på att en säkring gått hade en (tillförlitlig) kollega redan uteslutit.
En stund senare gled vaktmästaren in för att hämta kaffe. Jag passade på att påtala problemet och föreslog att det kanske kunde bero på ett gammalt hederligt glapp eftersom den betett sig lite lynnigt på sista tiden.
Vad är det första han gör tror ni? Hummar lite nonchalant och testar att trycka och vrida på dimmern ett par tre fyra fem gånger såklart. Som om vi andra (våp) bara ställt oss mitt i rummet och utropat varde ljus och när inget hände då blivit helt handfallna.
Ah, att vi inte tänkte på det. Kan du inte lära oss något mer tekniskt när du ändå är här?! sa jag inte, men jag funderade på det.
Steg två: dubbelkollade säkringarna. Steg tre: satte på sig läsglasögonen och gav sig på dimmern ett varv till. Steg fyra: ringde in en tekniker som konstaterade att det var glapp i dimmern och bytte ut den.

Vakna, tjata, tjata, tjata, lämna på förskolan, missa bussen. Samma procedur imorgon.

Här åker min buss förbi. Nio minuter till nästa. Det regnar katter, hundar och män och det blåser styv kuling. Eller nåt. Jag är inte expert på vindstyrkor, det ska erkännas.

lördag 11 september 2010

Biblioteket stänger 17:00

Jag tänkte att vi kanske skulle vara iväg härifrån vid ettsnåret, nu är klockan snart fyra. Jag står nere i porten och väntar (nej, jag har inte stått här i tre timmar, men det känns så). Övriga familjemedlemmar visar ännu inga tecken på att vara på väg ner.

Rensa förrådet litegrann

tisdag 7 september 2010

Women will like what I tell them to like

Det där med bröstpumpen var ju lite klantigt. Och det där med att de flesta kvinnor nog nöjer sig med att amma fem-sex månader också. Det är över lag lite jobbigt när män börjar uttala sig om vad kvinnor tycker eller borde tycka, men jag gillar Lars Ohly ändå och så amningshysterika jag är så är jag faktiskt principiellt för en 50/50-delning av föräldradagarna*. Uppenbarligen funkar ju inte principen om valfrihet särskilt bra i det här fallet, om man inte med med valfrihet avser mäns rätt att välja om de vill hänga med sina barn eller inte och i och med med det kvinnors skyldighet att anpassa sig efter situationen.
Det blir inte Vänsterpartiet för min del den här gången. Åtminstone inte i riksdagsvalet. Men det har inte med bröstpumpsutspelet att göra.

* Förutsatt att det inte tummas på kvinnors möjlighet att, i enlighet med rådande rekommendationer, vara föräldralediga tillräckligt länge för kunna helamma i sex månader.

Två år är verkligen en härlig ålder. Men...

De evighetslånga sessionerna innan vi kommer iväg om morgnarna hade jag klarat mig utan. I morse fick jag gå ut i trappan och sätta mig i väntan på att ungen skulle få på sig strumpor, tröja och skor. Räkna till tio litegrann.
En halvtimme senare än önskat trillade vi in på förskolan och där, i kapprummet, brast det. Min pedagogiska fasad rämnade totalt och jag tog tag i barnet och slet av henne skorna då hon inte visade några som helst tendenser att göra det själv. Lose-lose situation. Kränkt barn, mamma som känner sig som skitstövel och lik förbannat två missade bussar. Nya friska tag imorgon.

måndag 6 september 2010

Det ska vara rosa plast i höst

Med ett par syntetpälsfodrade "crocs" förlänger du balkongsäsongen avsevärt och behöver inte flytta in askfatet under köksfläkten förrän snön börjar falla. Skynda fynda!

söndag 5 september 2010

Fyra tecken på psykisk ohälsa

Att gå till affären och 1) köpa enbart toapapper 2) klädd i gummistövlar, trots att det är fint väder, och 3) mjukisbyxor, med 4) en ampel halvvissna jordgubbsplantor i handen.

Yrke: Illustratör

Inget ont om Lisen Adbåge som person, hon är säkert jättetrevlig. Men alltså ärligt talat, vem låg hon med för att få i uppdrag att illustrera texterna på baksidan av Arlas paket? Ett barn hade fan gjort det bättre.