fredag 30 juli 2010

Nu: palt

Det blir fem minuter i strömfåran!

Duschar man kallt bränner man tydligen någon kalori extra, vad ska man då inte göra på att simma i kallvatten? Det nya svarta är följdaktligen Kalix Bredvik-metoden. Vi uppfann den igår, i ett fåfängt försök att kunna fortsätta vårt myckna frossande i anisbröd, toscakaka, småplättar... med mera, utan att tvingas börja handla queen size-kläder. Metoden är ingen exakt vetenskap (än) utan går kort och gott ut på att för varje enhet utöver nödvändigt som man mölar i sig så blir det fem minuters simning uppströms i älven. För strömt är det, såpass att man får ta i för att inte driva ut i Bottenviken. Och temperaturen? Smältvatten.

Badbrudar



Som synes hade jag god hand med barn redan under tidigt nittiotal. Varför min egen unge skyr hårtvätt som pesten kan jag omöjligt förstå.

tisdag 27 juli 2010

Återfås mot beskrivning

Vi har inte hunnit längre än till Gävle (lite drygt fem av arton timmar avverkade) och jag har redan hunnit stövla in i fel kupé, vifta med biljetten och med bestämdhet hävda att jag har bokat den (kollade visst på hemresebiljetten, hoppsan hejsan) samt glömma min handväska i restaurangvagnen. Jag skickade min mindre dementa hälft att hämta den efter att tågvärden ropat ut att en kvarglömd väska fanns att återfå mot beskrivning (återfå mot beskrivning innebar i det här fallet att peka på väskan som stod i baren och säga "det är min fru som har glömt den där").
Men inte nog med det, jag har mot alla odds även lyckats natta mitt barn i en kupé där det finns en stege (vilket innebär att alla minderåriga i sällskapet oavbrutet måste klättra på den) och är nu tillbaka i restaurangvagnen med en halvflaska vin och ett korsord (väskan har jag i knät så att jag omöjligt ska kunna glömma den igen och det här är sista parentesen, jag lovar). Det blir nog bra det här.

Resfeber

måndag 26 juli 2010

Men inte mer än en timme

Klockan är snart halv elva och barnet är fortfarande uppe. Note to self: Inte låta henne sova middag två timmar.

söndag 25 juli 2010

Inte konstigt att hon behöver däcka av en timme mitt på dagen

Jag har plötsligt en unge som svarar färskost när jag frågar vilket som är hennes favoritpålägg, som ska ha ett gult jobb när hon blir stor och som sitter här bredvid mig i soffan och sjunger med Ida i Lille katt. Jag kan inte fatta att min lilla bebis har blivit en stor liten flicka som har åsikter om allt och intelligent humor (jo, faktiskt). Och så här är det hela tiden! Jag blir förälskad i henne om och om igen, hundra gånger om dagen. Tänk att det överhuvudtaget går att lära sig så mycket nytt på så kort tid, en vuxen människa skulle drabbas av härdsmälta av att försöka lära ta in hälften av den informationen.

lördag 24 juli 2010

Jag skulle kunna vänja mig vid det här

Hittills under min semester har jag hunnit lägga en pärlplatta, göra ett armband tillsammans med min dotter och se en snutt på Emil i Lönneberga. Plus det löpande såklart. No stress.

fredag 23 juli 2010

Learning by doing: Rabarberpaj i portionsform

Nota bene! Jag har odlat rabarbern själv.

Kaffe och bulle: 20 kr

Fööör... Vad är det för en dag? Är det en vanlig dag? Nej, det är ingen vanlig dag, det är min sista arbetsdag. Hurra hurra hurra!

torsdag 22 juli 2010

Ni får väl luta lite på huvudet bara

Kanske bör man inte heller publicera inlägg där bilderna är vända helt crazy, men det så blir det lätt när man sysslar med ny banbrytande teknik. Det är alltså inte mitt fel.

Har man sagt A får man säga B

Det är faktiskt inte ok att bara sätta ut en sån här annons utan att ringa upp mig och berätta bakgrunden först.

onsdag 21 juli 2010

Kalopsmopolitan

Mat och dryck i ett. Nämnde jag förresten att jag jobbar med dementa?

tisdag 20 juli 2010

Sommarskola? Samhällstjänst?

Tydligen är jag så ivrig att slippa jobba de sista dagarna fram till semestern att jag inte bara har lyckats framkalla en psykosomatisk hosta över natten, utan att jag också är beredd att gå i klinch med rättvisan för att komma undan mina plikter. Så på väg till spårvagnen tog jag helt kallhamrat soppåsen och slängde i komposten (till mitt försvar ska sägas att de är förvillande lika de där nedkasten, och att jag inte är den första). Den äckligaste av soppåsarna såklart, den från badrummet, tyvärr därmed också den som innehåller kuvert med mitt namn på. (Ja, jag läser posten där inne, är det fel att multitaska lite?)
Undrar om det faktum att jag är ostraffad sedan tidigare kan göra att jag får ett mindre strängt straff.

måndag 19 juli 2010

T minus 4 days


Förra veckan lyckades jag trolla bort mer än en timme på pseudorelevant chit chat med dietisten och sjuksköterskan. På en sittning! På torsdag ska jag packa upp en shit load o' torrvaror. Skulle med lite tur kunna gå på en och en halv timme. Mmm... jag längtar redan efter att krypa in i förrådet med mig själv och tystnaden som enda sällskap. Hur jag ska få resten av veckan att försvinna är dock ännu oklart. Ett möte är tyvärr inget alternativ eftersom övriga potentiella deltagare redan är på semester.

söndag 18 juli 2010

Luft och kärlek?

– Ädi! Titta Asse!
(– Färdig! Titta på Bamse!)

lördag 17 juli 2010

– Hrönn? Det var ett konstigt namn. Varför valde ni det?

Ja, det kan man ju verkligen fråga sig. Vi skyller på tillfällig(?) förvirring, ingen är väl vid sina sinnens fulla bruk efter att just ha missat ett dygns sömn för att istället ägna sig åt att pressa ut en person genom sitt underliv? Det gäller för övrigt även den part som stått bredvid och hejat på hela freak showen igenom, tror jag. Dessutom tror vi att hon kommer uppskatta att slippa rabbla följande i telefon om tjugofem år:
– Hej Johanna, det är Johanna på B, har du Johanna L där?
(OBS! Från tjuvlyssning av autentiskt telefonsamtal på jobbet igår.)

fredag 16 juli 2010

Vem säger att alla kan amma?

Innan jag blev på tjocken hade jag inte funderat så mycket på det där med amning. Jag hade visserligen sett mina småsyskon ammas och jag har enligt hörsägen själv blivit ammad till drygt tre års ålder, så jag visste ju för all del att barnafödande och amning så att säga gick hand i hand, men det var ändå en icke-fråga. Att ämnet är så laddat som jag senare fått erfara hade jag aldrig kunnat drömma om.

Så gick åren och vips så var det min tur att yngla av mig och börja fundera på vilken typ av föräldraskap jag ville praktisera. De goda råden stod som spön i backen och jag blev så sakteliga på det klara med att det inte bara skulle tas ställning till hur mycket man ville fuska med kostråden under graviditeten och hur flummig förlossning man hade tänkt sig utan också om och hur det skulle ammas. Om jag fick en krona för varje förlossningsberättelse och amningshistorik jag tagit del av skulle jag vara miljonär nu, iallafall om jag placerat de där enkronorna rätt, och hade jag försökt rätta mig efter allt jag hört hade jag antagligen suttit i skräddarsits, iklädd tvångströja och vaggat fram och tillbaks i en madrasserad cell innan långt ungen passerat bäckenet.

Men. Inte en enda gång har jag hört någon yttra de bevingade orden att alla ska amma, eller ens att alla kan amma, annat än för att berätta om hur de själva fått höra det till leda. Från vem de hört det är dock oftast höljt i dunkel. Kan det ha varit MVC? BVC? Familjeliv.se? En förbipasserande herre med hund?

Dags att gå på semester?

Om man tycker att det står att den här mjölken är från Mellanvästern, kan man få gå på semester en vecka tidigare då?

torsdag 15 juli 2010

Jag hade ju nästan glömt att det här var en matblogg

Pepparkakor och julköttbullar. Sen bidde det inget mer. Men nu är det ny säsong och nya friska tag. Jag föreslår därför att ni snickrar ihop en melonsallad, packar en kylväska och åker och badar imorgon. Se så, vattenmelonerna är praktiskt taget gratis nu vettja!

Du behöver följande:
1 kg vattenmelon (på ett ungefär, det är inte så jävla noga)
3 passionsfrukter
1 kruka mynta (eller mer ifall du inte har något vettigare att lägga pengar på)
flytande honung efter behag

Och du gör så här:
Tärna melonen i vad du anser vara lagom stora bitar.
Gröp ur passionsfrukterna.
Strimla myntan.
Ringa över honung.
Blanda.
Förvara i kylen. Den vinner inte på att ätas vare sig rumstempererad eller solvarm, däremot på att stå och dra till sig lite över natten. Skulle säkerligen också gå att kombinera med någon form av starksprit om man är lagd åt det hållet.

Don't get your hopes up

Någon fick genast för sig att jag kommer bli en bättre och mer frekvent bloggare bara för att jag lärt mig att hantera min mobiltelefon. Det kan vara att hoppas på för mycket. Däremot är det mycket möjligt att mina framtida inlägg kommer vara kortare och om tråkigare. Det är ju så himla jobbigt att skriva på de där små knapparna. De icke existerande knapparna. Håll tillgodo.

onsdag 14 juli 2010

Blogg i kvadrat

Ett decennium efter alla andra vågar även jag mig på att försöka blogga med mobilen. Vem vet, rätt vad det är kanske jag börjar hänga på facebook också.

söndag 11 juli 2010

thisisphotobomb.com


Var kom katten ifrån och vad var anledningen till att den här bilden togs från början?

Hej,

du okända malmöit som ramlat in här på jakt efter mogna damer fotade med mobilkamera, hör av dig! Jag vill veta mer allt om dig.

Svar till: Omogen men nog så slapp

lördag 10 juli 2010

Eh...

Pappatävlan

J: Jag läste i en intervju att Lars Ohly lagade sig igenom Bonniers kokbok när han var pappaledig. Recept för recept. Han kom till bokstaven L innan han började jobba igen.
O: Då kan man alltså räkna ut hur många dagar han tog ut!

Ba tst tst


Nu blir jag så glad så jag gråter i trosorna, sa en av tanterna på mitt jobb häromdagen. Lite så känner jag över att jag äntligen har fått ordning på alla herrans lunchlådor här hemma. Se så tyskt och fint de står där och ler mot en när man öppnar skåpet. Det är så att jag måste gå och kolla en gång till. Hej.

torsdag 8 juli 2010

Skamvråns renässans

Jag mår fysiskt illa när jag hör kollegor och annat löst folk prata om time out och andra vansinniga uppfostringsmetoder. Men det funkar ju, säger de. Ja, det gör aga också. Barn anpassar sig till det mesta. Själv lärde jag mig tidigt att blixtsnabbt slå över till ett slags stand by-läge där jag inte hade en åsikt om någonting, av rädsla för att önska en maträtt som var för dyr eller föreslå en utflykt som var för jobbig och i vuxen ålder har jag fått jobba mycket med mig själv för att kunna börja släppa taget om konflikträdslan (och andra hang-ups med för den delen, men det kan vi ta en annan gång). Tro't eller ej.
(Obs, jag vill förtydliga att min mamma inte hade med detta att göra.)

Idag på spårvagnen såg jag en liten flicka, på sin höjd fyra år, som var lika kontrollerad som jag minns mig själv som barn. Hon satt "snällt" i sin sulky men sträckte gång på gång ut sina små armar mot sin mamma och bad att få sitta i hennes famn.
– Nej, har jag sagt! Det här är en bestraffning. Du ska sitta i din vagn tills du har lärt dig hur man beter sig. Vad säger man när man har varit dum?

Vad kan ett så litet barn ha gjort som är så hemskt att det inte förtjänar att få vara nära sin mamma, tänker jag. Hela situationen känns obehaglig.
– Förlåt.
– För vad då?

– ...

Hallå! Hon vet inte ens vad hon har gjort och ändå ber hon om ursäkt! Ta upp henne i famnen och be om ursäkt själv för att du är en sån jävla bully!
Här kunde jag inte hålla tillbaka tårarna längre.
– Förlåt för att du inte lyssnade på mamma. Du har gjort mamma mycket ledsen som inte har lyssnat. Om du får sitta i mammas knä, lovar du att vara en snäll flicka då?
– Mm.

Sen fick hon faktiskt klättra ur sulkyn men svadan fortsatte. Och fortsatte. Åtminstone tills jag klev av.

Är det här konstruktivt? Känns det bra för någon inblandad part efteråt?

onsdag 7 juli 2010

Hamma mamma!

När jag var liten trodde jag att det var min mamma som hade skrivit Mammarock. Det hade det kunnat vara. Sådär en tjugofem år senare gör jag likadant. Lite indoktrinering har ingen dött av.